Denna teckning gjorde jag i treårsåldern. Längst ned i mitten finns en polisbil, men jag är inte helt säker på vad den stora saken över den ska föreställa; om det är en raket, eller en kyrka, eller ett polishus. Jag hoppas att den skulle vara en raket, för den ser cool ut som raket.

Detta recept är från oktober 1978, då jag nyss fyllt fyra år. Det är förvånansvärt hur lite jag förändrats; det har gått 22 år, och jag envisas fortfarande med att baka kakor som innehåller choklad och för mycket socker.

56 liter socker hade jag nog fått i mig i den åldern, men många av mina recept var ännu mer svårsmälta. Jag minns en gång när jag var på besök i min mormors och morfars sommarstuga i Svälte (utanför Uddevalla), och jag hade skrivit två egna recept; kryddkaka och trattofonkaka. Min mormor lät mig häpnadsväckande nog baka båda.

Kryddkakan innehöll, um, mest kryddor av olika slag. Vad jag minns kom den ut ur ugnen varandes platt, svart, och inte speciellt aptitlig. Trattofonkakan var däremot inte alldeles olik vanlig sockerkaka. Jag misstänker att min mormor inte ville upprepa kryddkake-episoden, och därför hjälpte till att justera proportionerna mellan ingredienserna en smula.

"Men här tar svarta skogen slut, och mumintrollet glad klev ut". En sida från Tove Janssons bok "Hur gick det sen?", som jag ritade av i december 1978.

Jag hittade även en mycket fin hemmagjord bok med titeln "Ur DJUNGELBOK - Mowglis ävENTYR". På varje sida fanns bilder på figurer från Djungelboken, och text i stil med

DENSTOBESHEREKAN
VARRÄDDPÅÅSKAN

Men det bästa var ändå reklamen för nästa bok i serien:

DENANDRA
BOKENAVBOKEN
DENHANDLAROM
NÄRMOWGLI
VILLMÖBLERA

Jag vet inte om den här bilden på en affär är så vansinnigt intressant, men jag tyckte om tresmaksglassen.

Maskinskrivning från december 1978:

PAPPASSKOLANUM1KKLASS +2
NÄRPAPPAGÅRTILLSKOLANDÅL+KOMERMAILISSSOGORDETSÅ
MAILISÄREN B A RNFLIKA HCOLEN ASPONG
OPELÄRENB ILHCOMA+LENAHCODETREKERINTEOOP
H EJDÅJAGH ETERMARTIN
ABCDEFGH IJ KLMNOPQRSTU VXYZÅÄÖ

När jag var liten jobbade min pappa som högstadielärare. Min barnflicka Majlis kommer jag inte ihåg; däremot har jag en del minnen av Lena Spång. Jag minns att hon spelade piano; jag minns någon gång när hon var med när jag lekte Ingemar Stenmark och åkte slalom i vår soffa, och en gång när hon lät oss äta efterrätten först. Och en traumatisk gång när hon inte ville köpa trummor till mig, när vi var i en leksaksaffär. Jag hade svårt att begripa varför vuxna inte kunde köpa något så viktigt som leksaker till mig, när de lade ut hundratals kronor på sådana trivialiteter som hyra och mat, och jag lovade mig själv att köpa mina barn alla leksaker de ville ha.

En liknande episod inträffade några år senare, när en fröken på mitt dagis inte vågade låta mig klättra upp i ett högt träd. Jag blev väldigt sur, och tyckte att "När jag blir stor ska mina barn få klättra i träd hur mycket de vill!"

Jag har i efterhand tittat på en del av de jättehöga träd jag klättrade i som liten, och det finns inte en chans att jag skulle släppa mina eventuella barn i närheten av dem.

Två av våra mindre kända fåglar; en rolig bild från januari 1979.

Här är en kalender jag gjorde för år 1979. I februari fyllde min lillasyster Karin två år, och följaktligen finns det en bild på Karin i februari-rutan tillsammans med en tårta med två ljus. I augusti-rutan finns en motsvarande bild på mig, där jag fyller fem. Jag var tydligen för lat för att rita trettiotre ljus, så min pappas födelsedag fick markeras med ett enkelt "Pappa 33 år". Min mammas födelsedag är mystiskt frånvarande.

Mars-bilden föreställer istappar som smälter. Juni-bilden föreställer den f d estniska barnkolonin i Sämstad, där vi ofta tillbringade några veckor av sommaren.

Kalendrar med ungefär denna form har präglat min tidsuppfattning; när jag tänker mig ett år, tänker jag mig en lite avlång fyrkant, med lätt rundade hörn, där januari återfinns högst upp i det vänstra hörnet, och där augusti är i det nedersta högra hörnet. Det är självklart för mig att vi just nu, i oktober, är längst ned på året, någonstans i mitten, och på väg åt vänster.

Det är intressant att höra hur andra människor tänker sig något så abstrakt som ett år; en person som jag frågade en gång hade haft en dragspelsvikt kalender, och i hans bild av ett år var månaderna vikta hit och dit, och de första och sista sex månaderna var på motsatta sidor av pappret.

  Nästa sida