Barncitat

Då och då läser jag sidor (t ex här, här och här) där föräldrar berättar om märkliga saker deras barn sagt. Här är några av mina favoritcitat:

• Fyraåringen och jag gjorde rent på altanen och jag slängde en gammal blomkruka och sa lite nostagliskt. "Jaa, den här köpte jag för länge sedan. Innan jag mötte (din) pappa" "Nämen, fanns du då?" frågade han. "Ja, det gjorde jag" svarade jag. "Men.... varför då?" Kan man fråga sig!

• Vi bor högt upp med en stor balkong. Tjejerna (3 och 4) får inte gå ut ensamma. Morfar är och hälsar på, går ut själv på balkongen. Då kommer minstingen springande "mamma kom fort, morfar är själv på balkongen, han kan ramla ned" varpå stortjejen lakoniskt svarar "Det gör inget för han är gammal"!

• Åhört på Väddö i kategorin Barns Omtänksamhet:
  Emelie, 3 år: - Mamma, vem var den där konstiga kinestanten med blå klänning och rosa handväska?
  Mamma: - Det var ingen tant, Det var en pojke. Han heter Thomas Di Leva.
  Emelie: - Då måste vi ringa till honom!
  Mamma: - Varför det?
  Emelie: - Jo, för det vet han inte!

• Treårig dotter till mamma: "Du är FUL!"
  Mamma: "Du får inte säga så, för då blir mamma ledsen. Säg nu något snällt så att mamma blir glad igen".
  Dottern tittar medlidsamt, klappar mamman på kinden och säger "Stackars dig som är så ful".

• Just nu är 2½-åringen inne i en "kan fälv"-period. Allt skall hon göra själv. Kan hon inte säger hon: "Hjälp mig mamma så att jag kan fälv!" I går när vi var i affären och hon satt i kundvagnen klappade jag henne på armen lite mysigt sådär. "Va GÖR du!?" hojtar hon. "Jag bara klappar dig lite"...svarar jag aningen förvånad över hennes reaktion. "Jag KAN klappa mig FÄLV!" kommer det samtidigt som hon klappar sig själv på armen....
  mvh git

• När min äldste var ca 3-4 år satt vi och åt kyckling och han undrade vad det var som var så gott. "Vet du mamma, det finns en liten söt gul fågel, som heter kyckling också". Drog inte den sanna historien just den gången...
  fru Bill

• Min son är jättearg för att jag döpt honom till det han heter, vilket jag tycker är jättefint - Anton! Men han fattar inte varför jag döpt honom till det när det enda han vill heta - på blodigt allvar - är: Monstret-i-stan Eldkastaren. Han vägrar dessutom att ge sig, han har tjatat om att byta namn i en månad snart!

• Jag frågade min systerson (4,5 år) vad han önskar sig av tomten.
  -Det är en hemlighet!
  -Öh, jaha... Men du har inte lust att berätta vad du önskar dig då?
  -Nä, du får se!
  

• Min dotter 5 år och hennes förskolekompisar hade film dag en dag och tittade då på Landet för länge sedan. Vissa av barnen tyckte att det var lite läskigt. Men då säger en snusförnuftig liten fröken ( min dotter) " Man behöver faktiskt inte vara rädd för dinosaurier för dom levde för jättejättelänge sedan. Nå´n gång på 70-talet."

• Min kompis var ute på bilsemester ngn gång på sjuttiotalet. Han börjar känna sig rätt hungrig och får plötsligt syn på ett gatukök och vrålar: Mamma, mamma! Får jag en sån där.....eh...FLÄSKSEMLA!

• Min son hade en musfamilj som sina låtsaskompisar. En gång skällde jag på sonen som gjort något dumt.
  -Mössen sa att jag skulle göra så!
  -Men du behöver ju inte göra som mössen säger.
  -Men dom har ju pistoler!
  

• Ganush betyder smörgås enligt min snart 3 år gamla son. Vi har testat ett par gånger att få honom att säga smörgås med följande ovetenskapliga metod:
  
  Jag: Kan du säga smör?
  Sonen: Smör!
  Jag: Kan du säga gås?
  Sonen: Gås!
  Jag: Kan du säga smörgås?
  Sonen: Ganush!
  
  Idag satt han vid melliset och mumsade på en smörgås och kikade på mig lite busigt och så utspelar sig följande konversation:
  
  Sonen: Mamma?
  Jag: Ja?
  Sonen: Kan du säga smör?
  Jag (lydigt): Smör.
  Sonen: Kan du säga gås?
  Jag: Gås.
  Sonen: Kan du säga ganush?
  
  Det var inte lätt att hålla sig för skratt där... :)
  När jag väl sagt "ganush" så fick jag en applåd och ett "Bravo!" av sonen. *fniss*

• Barnet (en pojke i 3-års åldern) kom inrusande i köket där min syster var och utbrast:
  -Ulle.....du é vacker!!......nästan....
  och så sprang han vidare ;-)...hi,hi....var det en komplimang eller?

• Min son var 3,5 år när vi flyttade från landet till stan, och för att få lite nya vänner så gick vi till öppna förskolan. Just då hade vi besök "hemifrån" så bästa kompisen var med (också han 3,5 år). Vi satt i en ring och sjöng "I ett hus i skogens slut" och vi sjöng som vi brukade i slutet: "annars skjuter jägarn mej" fast de på öppnis sjöng "annars fångar jägarn mej". Sonen var erfaren "jägarunge" och hade sett både hare och rådjur landa i frysen. Kompisen frågade honom "Varför sjung dom fånga jägarn mej? Skjuter int jägarn haren?" Sonen svarade: "De ska no vri nacken av han o stopp han i grytan ändå, fast de int had nå gevär"
  Hmm.. vad säger man? Vi vuxna som satt där fick skrattanfall iaf.

• Linda 4 år och mamma gjorde en sallad tillsammans, och pratade under tiden om allt möjligt. Linda frågade om grönsaker var levande eller inte, som djur ungefär. Mamma började förklara skillnaden, men att växter och grönsaker också levde fast på ett annat sätt. Linda orkade inte lyssna på de alltmer invecklade förklaringarna, utan greppade kniven och med ett (alltför) kraftigt hugg högg hon gurkan i två delar med orden:
  - "Skit samma - nu är den i alla fall stendö!"

• När min son var fyra år sa han till mig en morgon när han precis hade vaknat: - "Mamma, visst hade jag en rolig dröm?" - "Det kan ju inte jag veta. Vad drömde du då?" sa jag. - "Det vet du väl - du var ju med" sa min son då och tittade förvånat på mig...

• Måste berätta ett minne jag har sparat. När sonen var 6 år (tror jag dessvärre skrev jag aldrig datumet)och precis börjat skriva själv blev han arg och skulle rymma hemifrån. Han gjorde ett snyggt "luffarknyte" och så hade han ett vykort i handen. På det stod med spretiga bokstäver: YNTLIGÄNT POJKÄ SÖKÄR NYT HM. SÅ HR SER HN UT: (pil och ritad bild av ledsen pojke). Det kortet skulle han posta men mamma räddade det och har det i byrålådan. Än så länge bor han kvar... Portia

• Vi satt och kollade på Lejonkungen 3 (Alex sitter just då på golvet och kramar med armarna runt bordsbenet, fråga mig inte varför!) och där säger Timon och hans mamma att dom älskar varann, varpå Alex då säger att "dom älskar båda två!" Ja, svarade jag, precis som jag älskar dig!
  "Och pjecis som jag älskaj bordet" urbrister Alex!
  *fniss* Vad säger man? :P Madde

• I helgen sa min lilla brorsdotter, 4 år:
  -Antingen får jag titta på tv nu eller så blir jag ledsen och börjar gråta. Vilket väljer ni?
  *fniss*
  Troi
  
  --
  De lär sig fort detta med att ställa ultimatum. Min mans brorsdotter gjorde så men hade inte riktigt fattat hur hon skulle ställa ultimatum utan hon sa "Antingen så får jag godis eller så går jag och lägger mig". Inte så svårt för föräldrarna att välja...

• När vi fick bekräftat att vi skulle få ett barn till berättade vi för Nathalie och Joey att de skulle få ett syskon, men bad dem att inte berätta det för någon. Några dagar senare började vi ana att de i alla fall hade fått veta något på dagis, eftersom de ställde frågor som antydde att de visste mer än de borde. Vi frågade Nathalie om hon hade berättat för någon att de skulle få ett syskon. - "Nej", sa hon. Då frågade vi hur dagisfröknarna kunde veta att mamma hade en bebis i magen. Nathalie svarade
  - "Jag sa bara att mamma har något hemligt i magen som ska födas".
  
  --
  Jag och dottern, 3,5 år, köpte en julklapp till pappa i helgen. Vi köpte ett par byxor. På vägen hem pratade vi om att vi inte skulle berätta för pappa vad det var i paketet. Dottern var mycket förtjust i att hon och jag nu hade en hemlighet. Väl hemma säger dottern till sin pappa: "vi har köpt ett paket till dig som du får öppna på julafton." Sedan tystnar hon och tittar lite osäkert på mig. Sedan kommer det: "Man får säga paket, men man får inte säga byxor!, eller hur mamma?" Jag och sambon skrattade gott och försäkrade henne om att hon förstått helt rätt.
  
  --
  Påminner om min son när det var Fars Dag. Jag hade sagt till honom att han INTE INTE INTE fick säga att vi hade en present till pappa för att det skulle bli en överraskning. I badrummet böjer sonen (4 år) fram och viskar "Vi har en present till dig" till pappa. "Men du skulle ju inte säga något" utbrast jag. "Jag SA inte det, jag VISKADE", svarade sonen mycket förnärmad.
  
  --
  Min syster som inte heller fick tala om vad vår pappa skulle få i present sa så här:
  - Vet du vad du ska få i present?
  - Nej, det vill jag inte veta heller för då blir det ingen överraskning sa pappa.
  - Men om jag sägar hälften... du ska få EN mockasin.
  
  --
  Vi hade köpt en kamera till mamma i födelsedagspresent. Lillbrorsan, kanske 3 år, hade mycket svårt att hålla tyst. En dag sa han till mamma: "Du ska få en jättefin present. Det börjar på "ka" och slutar på "mra""...