|
|||||

[TV-studio. 2 personer - programledaren och dagens gäst Daniel Malm - sitter i fåtöljer]
Programledare: Välkommen till dagens avsnitt av Tema: Ungdomskultur, där vi behandlar ungdomars situation och deras fritidsaktiviteter. Idag ska vi tala lite grann med Daniel Malm, en företrädare för streeting, en av de snabbast växande nya sporterna bland dagens ungdomar.
Daniel [Lugnt, förtroendeingivande]: Ja, jag tycker att i dessa tider, när arbetslösheten växer, så är det viktigt att ungdomar har något meningsfullt att göra på sin fritid. Annars är det lätt att de hamnar i gäng, och blir småkriminella, går och drar omkring på stan och dricker sprit och så. Streeting ska vara ett vettigt alternativ till allt sånt.
Programledare: Streeting. Det är säkert många av våra tittare som inte vet vad det innebär. Skulle du kunna förklara vad det går ut på?
Daniel: Streeting kommer ju från början från USA, där det är väldigt inne just nu. Det unika med streeting är att det är en kombination av tre saker som ungdomar länge sysslat med - graffiti, snowboarding, och planlöst ultravåld riktat mot de svaga i samhället.
Programledare: Jaa. Nu är det ju så att väldigt många har reagerat starkt mot sporten, speciellt det där med ultravåld mot de svaga. Det finns i Sverige en närmast total opinion för att sporten borde förbjudas.
Daniel [Kaxigt, självsäkert leende]: De vet inte vad de talar om. Såhär är det alltid med nya saker, föräldrarna vet inte om vad ungdomarna gör, och så blir det en massa överdrivna skriverier i kvällspressen. Det är ju inget nytt. Såhär har det varit i alla tider; på fyrtiotalet hade man dansbaneeländet, på åttiotalet har det varit videovåld, och sen rejv och sånt. Moralpanik. Det känns så jävla trist. Jag menar, jag försöker göra något bra med mina ungdomar, och så kommer alla och rackar ner på det.
Programledare: Men de går ju faktiskt omkring på gatorna och slår ner folk! Hur kan du påstå att det är bra?
Daniel: Det är bra. Det håller dem borta från droger och elände. Streeting är något som alla kan hålla på med, oavsett vad de har för nationalitet och religion.
Programledare: Jamen, ni bränner ju biblar?
Daniel [Släpigt, självsäkert]: Du - vi är ofta ute på nätterna, det är mörkt, det är kallt, det är asfalt, då kan det vara mysigt med lite ljus och värme.
Programledare: Men varför biblar?
Daniel: Vi fick köpa ett parti med gamla böcker billigt - vi hade ingen aning om att det var biblar. För oss kunde det lika gärna varit vilka böcker som helst. Jag menar, det sista vi vill göra är att avskräcka någon från att vara med. Det förstår du ju själv. Streeting är en sport för alla.
Programledare: Å andra sidan har ni ju på kort tid lyckats skapa er ett grundmurat dåligt rykte. Graffitiföreningar vill inte ha med er att göra, Svenska Snowboardklubben har skrivit på långa protestlistor mot er, och till och med många kriminella ungdomsgäng har tagit avstånd från det ni sysslar med.
Daniel: Det är precis sånt här jag snackar om. Jag tycker det är så oansvarigt. Många av mina ungdomar mådde väldigt dåligt efter alla skriverier. De är i en ålder då det är väldigt viktigt med trygghet och grupptillhörighet, och så får de läsa att det de håller på med är skit. Det är sån dålig stil. De är bara avundsjuka på vår kamratskap och vår sammanhållning.
Programledare: Det är väldigt många som har ringt in under programmets gång och har synpunkter. En av dem heter Agda, och är en ensamstående mamma i Högsbo. Vi ska se om vi har henne med oss. Agda?
Agda: Ja?
Programledare: Har du något du vill säga Daniel?
Agda [Mycket upprört, gråtande. Ju mer överdrivet, desto bättre.]: Ni är sjuka! Ni är sjuka, kriminella människor! Ni borde spärras in! Innan min dotter Lena började med streeting var hon normal. Nu har hon tänt eld på oljecisterner, stuckit ut ögonen på kor, övat utpressning mot statsråd, lemlästat handikappade, förgiftat dricksvattnet samt förklarat krig mot Grönland!
Programledare: Ja, Daniel, vad har du att säga till Agda?
Daniel: Hon ska vara väldigt, väldigt stolt över sin dotter. Det där får hon uppåt 2000 poäng för. Och Agda, jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att föräldrar ska stötta sina barn när de har några intressen, och jag tycker att något är väldigt sjukt i samhället när man jämför en sport med organiserad brottslighet. Jag förstår att det inte är så lätt att vara en ensamstående mamma och allt, men...
Agda [Skriker]: Jag skulle inte varit ensamstående om inte Lena mördat min man!! Jag tycker att ni -
[förvånat] Va? Vilka är ni? Vad tänker ni...Nej! NEJ! AAAAAAAH!
[Det hörs en duns.]
[Tystnad]
Programledare: Det verkar som om linjen bröts.
Daniel: Sånt händer.
[Tystnad. Daniel ser djupt oskyldig ut.]
Programledare: Ja, tiden börjar rinna ut, och vi får nog avsluta programmet för den här gången. Vi tackar Daniel Malm för hans medverkan. Nästa vecka kommer Tema: Ungdomskultur att prata om tågluffning. Missa oss inte - samma tid, samma kanal. Hej då, och ha det så bra allesammans.