The man who loved only numbers

"Erdös is somewhat below medium height, an extremely nervous and agitated person...almost constantly jumping up and down or flapping his arms. His eyes indicated he was always thinking about mathematics, a process interrupted only by his rather pessimistic statements on world affairs, politics, or human affairs in general, which he viewed darkly. If some amusing thought occurred to him, he would jump up, flap his hands, and sit down again."

--Stanislaw Ulam beskriver Paul Erdös

Jag har läst en bok av Paul Hoffman som heter The man who loved only numbers, och som handlar om den excentriske matematikern Paul Erdös. Erdös levde för matematiken, och tillbringade hela sitt liv med att åka kors och tvärs över världen och träffa olika matematiker att diskutera med. När han reste tog han med sig alla sina tillhörigheter - de rymdes i ett par små väskor.

De sista 25 åren av hans liv sov han endast fyra-fem timmar varje natt - resten gick åt till matematik - och han talade på sitt eget lilla lustiga vis. Om han sade att en matematiker var "död", menade han att personen i fråga slutat med matematik. Och människor som inte sysslade med matte var han sällan intresserad av - dem kallade han "triviala varelser".

Erdös visade samtidigt en stark omtanke om sjuka och ensamma människor. Han tyckte mycket om barn, vilka han kallade "epsilon", efter den grekiska bokstav som i matematiken används för att representera små kvantiteter. Han var häpnadsväckande generös; nästan alla de pengar han fick för föreläsningar eller som stipendier gav han bort till studenter, eller vem som helst som verkade behöva dem. (Erdös hade förstås inte tid att själv skriva checkar och fylla i blanketter, så allt pappersarbete sköttes av hans mor, och efter hennes död av matematikern Ronald Graham, som med tiden kunde skriva en mera trovärdig Erdös-namnteckning än Erdös själv).

In the late 1980s Erdös heard of a promising high school student named Glen Whitney who wanted to study mathematics at Harvard but was a little short the tuition. Erdös arranged to see him and, convinced of the young man's talent, lent him $1,000. He asked Whitney to pay him back only when it would not cause financial strain. A decade later Graham heard from Whitney, who at last had the money to repay Erdös. "Did Erdös expect me to pay interest?" Whitney wondered. "What should I do?" he asked Graham. Graham talked to Erdös. "Tell him," Erdös said, "to do with the $1,000 what I did."

Erdös var otvivelaktigt ett geni, och det finns många anekdoter om honom:

"In 1976, we were having coffee in the mathematics lounge at Texas A & M," recalled George Purdy. "There was a problem on the blackboard in functional analysis, a field Erdös knew nothing about. I happened to know that two analysts had just come up with a thirty-page solution to the problem and were very proud of it. Erdös looked up at the board and said 'What's that? Is it a problem?' I said yes, and he went up to the board and squinted at the tersely written statement. He asked a few questions about what the symbols represented, and then he effortlessly write down a two-line solution. If that's not magic, what is?"

Samtidigt hade han stora problem med sådant som att knyta sina skor och laga mat:

"Once I spent a few days with Paul," said János Pach, a fellow Hungarian émigré. "When I entered the kitchen in the evening, I was met with a horrible sight. The floor was covered by pools of blood-like red liquid. The trail led to the refrigerator. I opened the door, and to my great surprise saw a carton of tomato juice on its side with a gaping hole. Paul must have felt thirsty and after some reflection, decided to get the juice out of the carton by stabbing it with a big knife."

Erdös själv tog sina tillkortakommanden på matlagningsområdet med jämnmod: "Jag kan laga till alldeles utmärkta frukostflingor", sade han en gång, "och jag skulle antagligen kunna koka ägg, men jag har aldrig försökt".

Paul Hoffman skriver även en del om andra excentriker. Den berömde matematikern G H Hardy var cricketfantast, militant ateist, och förvånansvärt bra på tennis. Om honom sägs bl a följande:

His concerns were wide-ranging, as evidenced by six New Year's resolutions he sent in a postcard to a friend:
(1) prove the Riemann Hypothesis;
(2) make 211 not out in the fourth innings of the last Test Match at the Oval;
(3) find an argument for the nonexistence of God which shall convince the general public;
(4) be the first man at the top of Mount Everest;
(5) be proclaimed the first president of the U.S.S.R. of Great Britain and Germany; and
(6) murder Mussolini.

Vidare går boken in på primtalens mystiska lockelse:

"I even know of a mathematician who slept with his wife only on prime-numbered days," Graham said. "It was pretty good early in the month - two, three, five, seven - but got tough toward the end, when the primes are thinner, nineteen, twenty-three, then a big gap to twenty-nine. But this guy was seriously nuts. He's now serving twenty years in the Oregon State Penitentiary for kidnapping and attempted murder."

Om en ungersk matematiker vid namn Sidon berättades det att han var på gränsen till schizofren och att när han talade med folk vände han sig bort och tittade in mot väggen. En gång när Erdös och några andra skulle besöka honom hade hans paranoia blivit värre, och han vägrade släppa in några gäster. Han öppnade dörren till en smal springa och sade den briljanta repliken:

"Var snälla och kom hellre vid en annan tidpunkt och till en annan person".

Den som vill veta mer om Erdös rekommenderar jag bokens officiella hemsida, där hela första kapitlet finns att läsa.