Arvika 2002

I juli var jag på Arvikafestivalen utklädd till syntare-med-blått-hår, ännu blåare än på Roskilde. Till samma ställe kom även 15-20 av mina vänner och bekanta, och en bunt av oss slog läger i en dunge som var relativt förskonad från lera -- trots strålande sol alla dagar var campingen klart sunkigare än Roskildes. Det var nog det mest negativa med en i övrigt utmärkt festival.

Mycken tid gick åt till att sola och bada på närliggande stränder, samt till att festa i vårt läger. Vi drack sambuca ur brinnande marshmallows och ett rött vin som hette Mauro som vi inte lyckades tända eld på. Jag ser bekymrad ut på alla foton nedan, kanske därför.

Jens och Anders och Gazzas anrika Wu-Tangflagga blev stulen. Jens tröstade sig genom att blåsa enorma såpbubblor. Själv hade jag med mig en nytillverkad och förbättrad Fem myror-elefantflagga. Bortsett från en norsk journalist som hatade flaggor verkade alla tycka om den. Den fick absurt många komplimanger, och blev även omnämnd på radio.

Så till musiken: The Cure lät inte särskilt bra, vilket var lite konstigt för de är ju ett av världens fem bästa band. Då tyckte jag bättre om Weeping Willows som till exempel spelade Broken Promise Land och en Smiths-cover. Covenant lät oväntat mesiga. Soft Cell var roligt eftersom Marc Almond dansade bisarrt medan han såg ut som en blonderad David Schwimmer.

I övrigt så gick jag och såg på Joseph Arthur. Jag borde se till att stjäla fler av hans låtar, för det verkade som om han skrivit annat bra än bara "Eyes on my back". Och så lyssnade jag lite på Granada och Miss Kittin och Orbital och 22-Pistepirkko och Futuredrome och så Primal Scream som undrade om de kommit till ett gotkonvent.

Jag skulle också kunna nämna att våra tältgrannar hittade en oerhört söt grön larv. Folk blev helt betagna när de såg dess vackra ansikte; den såg ut som en söt och märklig japansk figur.

Om jag får avsluta med en generalisering så vill jag säga att det var en rolig festival.

Foton (och ibland små texter när man för muspekaren över dem):