Roskildefestival och lidköpingsbesök

29 juli: Jag har varit på Roskildefestivalen tillsammans med en lagom stor bunt vänner och bekanta. Festivalen var enormt trevlig, om man bortser från att det var regnigt och lerigt och att åtta människor dog och de konserter jag mest ville se ställdes in.

Vi åkte dit redan på måndag kväll för att få hyfsat bra tältplatser. De första dagarna var jag halvförkyld och lade mycket tid på att huttra, tjura, och försöka bli frisk snabbt. Jag lyckades bra med alla tre sakerna.

Under dagarna innan festivalen började åkte vi bl a till konstmuséet Louisiana, där jag återsåg det mystiska Wicked Game-rummet, samt tittade på kinesstatyer och en maskrosblåsarmusikvideo och köpte snygga vykort med Klee- och Schiele-motiv. Vi åkte även in till Köpenhamn där vi shoppade, och där Lars von Trier-fanatikerna i gänget fick oss att åka till Rigshospitalet, med intentionen att ta sig upp på taket och skrika "Danskjävlar!". Vi kom dock bara till sextonde våningen.

För att besvara den vanligaste frågan jag fått om Roskilde, så gick jag inte på Pearl Jam-konserten; dock hörde jag den på avstånd ety jag letade efter lunch i trakterna runt den orangea scenen. Att det skett en olycka hörde jag först på The Cure-konserten någon timma senare, då Leif Skov kom upp på scenen och berättade att konserten var inställd eftersom fem människor dött. Det kändes för jävligt och fruktansvärt tragiskt att folk dog, men samtidigt vill jag påpeka att det fanns 99992 människor där som inte dog - att festivalen till 90% var en alldeles trevlig rockfestival och inte ett enda stort katastrofområde, vilket man lätt kan tro om man bara läst kvällstidningar och löpsedlar.

Jag hann titta och lyssna på Nine Inch Nails, Sahara Hotnights, Superheroes, Kent, Saint Etienne, Moloko, och Chumbawamba. I brist på The Cure och Pet Shop Boys tyckte jag bäst om niotumsspikarna.

Jag hade liksom förrförra året tryckt upp enormt seriösa flyers, som jag delade ut och satte upp här och var. Och jag hade med mig ungefär lika konstiga kläder som då - tidvis gick jag omkring i fez, orangea solglasögon och jättelik blå batiktröja från Gambia.

Jag hade också en egentryckt t-shirt med texten "I support the takeover of Earth by huge evil robots", men den fläckades tyvärr ned med benäget bistånd av en mugg vin under Chumbawamba-konserten. Vår Fem myror-festivalflagga blev lyckad; större delen av tiden satt den vid våra tält, men på lördagen sprang vi omkring med den på diverse konserter, vilket genererade alfabetssånger och "Nu är det slut"-kommentarer från omgivningen.

I övrigt så hann jag spela fotboll med robotar, bada i Roskildes badhus, hastigt träffa jätteberömda internet-kändisar som t ex Amme, samt sitta i tält och spela popup-spel, dricka tequila och läsa högt ur Jens Hellboy-album medan regnet utanför framhärdade i sin envishet.

Det var det om Roskilde. I helgen var jag i Lidköping och lekte med diverse släktingar fast främst min enormt tuffa syssling Greta. Greta fyllde fem år och bestämde hela dagens schema i detalj. Vi busade mycket och jag var både en elak krabba och en dum geting. Med stor sinnesnärvaro och handlingskraft fångade hon in mig med ett badmintonracket, sprejade gift på mig och placerade mig i ett getingfängelse.

Eventuella dumma getingar som läser detta bör se till att hålla sig borta från Greta, för de skulle inte ha en chans.

Glad nyhet: Min serie "Ledsen" finns med i senaste Galago.
Dålig nyhet: Galago distribueras p g a uteblivet kulturstöd inte längre via kiosker och sådant, utan bara till prenumeranter, så tidningen är nästan hopplös att få tag på.